Ångest

Vi kan hota oss själva på olika sätt utan att vi är medvetna om det och reagerar som om vi vore utsatta för fara. Kroppen reagerar på samma sätt som om vi verkligen var utsatta för faran. Finns hotet i våra tankar kan vi inte fly eller försvara oss. Vi kan inte göra oss av med den ökade aktiviteten i olika kroppsorgan utan den stannar kvar i kroppen och kan göra oss spända, oroliga och rastlösa. Det som händer i kroppen kan vara skrämmande vilket lätt blir ett nytt hot som ökar aktiviteten i kroppen ännu mer. En snabbt stegrad ångest ger ofta en känsla av hotande katastrof. Vi upplever att paniken kommer som en blixt från klar himmel men det gör den aldrig utan det finns alltid en förklaring till både panik- och ångestattacker. Ångest utan orsak är fysiologiskt omöjligt.

Ångest kan ge oro, grubblerier, rädsla för olyckor, rädsla för att svimma eller förlora kontrollen eller förståndet, irritation, koncentrations-, minnes- och sömnsvårigheter, muskelspänning, muskelvärk, skakningar, domningar, oförmåga att slappna av, trötthet, svettningar, snabb puls, hjärtklappning, muntorrhet, magproblem, yrsel, krypningar i huden, klump i halsen, hyperventilation, tryck och smärta över bröstet, andningssvårigheter mm. Vi har som tur är inte alla symtom samtidigt. Vi kan få olika symtom vid olika tillfällen och en person får vissa symtom medan en annan person med samma problematik får helt andra symtom.

När vi står inför ett hot av t ex en våldsam och hotfull person reagerar vårt ångestsystem snabbt och automatiskt och varvar upp kroppen för att vi ska bli starka och snabba vilket ger oss möjlighet att slåss eller att snabbt springa ifrån hotet. Kroppen reagerar med höjd puls, hjärtklappning etc och när vi är i trygghet kommer de kroppsliga symtomen vara kvar en stund innan de klingar men vi blir inte rädd för de kroppsliga reaktionerna eftersom vi vet vad som utlöste dem. Sluter vi ögonen och tänker på att samma skrämmande och hotfulla person står framför oss reagerar vi på samma sätt men av ångest. Hjärnan och kroppen reagerar som om det vore ett verkligt hot och det autonoma nervsystemet (se stress, kamp och flyktreaktionen) aktiveras och vi blir beredda att slåss eller fly. Öppnar vi ögonen direkt och konstaterar att hotet endast fanns i tankarna kommer anspänningen i kroppen finnas kvar i mig ett bra tag innan den klingar av. Vi är ofta omedvetna om våra skrämmande och hotfulla tankar och förstår inte varför vår kropp reagerar så starkt. Vi kan bli rädda och oroliga över att vi är allvarligt sjuka och/eller över att de kroppsliga reaktionerna ska dra igång igen.

Upplevelsen av att kroppen är i kaos utan att vi kan göra något åt det kan påverka vår syn på oss själva och vårt liv. Ju starkare första ångestupplevelsen är desto snabbare kan vi utveckla förväntansångest, dvs ångest över att få en ny ångestattack. Tankarna börjar fokusera på ångesten och rädslan för en ny attack och detta kan göra att vi undviker alltmer situationer. Vår första reaktion när vi undviker en ångestladdad situation är lättnad men det innebär att när vi nästa gång hamnar i en liknande situation kommer vi förmodlighen få ännu starkare ångest och bara tanken på situationen kan ge oss ångest.

Rädslan för en ny attack gör oss vaksamma på oss själva och våra kroppsliga förnimmelser. Ju mer på vakt vi blir desto mindre fokus har vi på saker och ting utanför oss själva. Livsrummet krymper och vi gör allt mindre saker vi tidigare upplevde stimulerande och roligt. Vi får ingen eller endast lite positiva upplevelser. Detta påverkar oss negativt och ger oss mer tid och utrymme för negativa tankar, ältande och grubblande vilket ökar vår ångest och kan leda till depression. Det är således inte bara människor som arbetat för mycket och haft för högt livstempo som får utmattningsdepression utan även personer som ständigt grubblar och ältar över negativa saker kan bli deprimerade och/eller få ångest av den utmattning som dessa negativa tankar ger.

För varje gång vi får ångest eller en panikattack blir vårt biologiska ångestsystem allt känsligare och det behövs alltmindre stressfaktorer för att utlösa ångesten. Detta kan göra oss  överkänsliga för all stress. Ångestreaktionerna kan bli starkare och starkare, vi kan reagera på alltfler situationer och vänjer oss vid att tänka i ångesttermer.

Har vi hög spänningsnivå i kroppen får kroppen arbeta mer än den behöver. En ångestfylld person kan ses som dubbelarbetande. Dels kräver vårt arbete och övriga aktiviteter en viss anspänning och dels ger ångesten en viss anspänning. Detta dubbelarbete kan göra oss mycket trötta. Tröttheten kan upplevas skrämmande och vi kanske börjar tro att det är något allvarligt fel på oss. Är vi trötta efter en tuff dag kan vi vila en stund och känna oss pigga efteråt men trötthet som beror på hög anspänning och ångest kan vi inte vila oss ifrån. Jämför med bilföraren som har sammanbitna käkar, kramar ratten hårt och sitter rakt upp i sätet utan kontakt med ryggstödet. Denna person blir mycket tröttare efter några mils körning än den som sitter avspänd med enbart viss anspänning i armar och ben.

Andningen är en stor bov vad gäller ångest. En enda tanke kan förändra ditt andningsmönster. En orostanke kan göra att din andning blir snabb, ytlig och återhållen. Detta kan trigga igång ditt sympatiska nervsystem (se under stress, kamp och flykt) och du får mer eller mindre fysiska stressymtom. En positiv tanke ger en lugn, djup och jämn andning och det parasympatiska nervsystemet aktiveras.

Sitt med rak rygg eller lägg dig ner och lägg ena handen på magen. Känn hur magen fylls med luft och höjer sig när du andas in och sjunker ihop när du andas ut. Andas in och räkna till 6 och räkna till 5 när du andas ut. Gör detta några minuter och känn efter om du känner någon skillnad före och efter magandningen. Om du har haft en ytlig och snabb andning under en lång tid kan det vara svårt att få ner andningen i magen och det kan krävas lite träning innan det fungerar. Försök att göra andningsövningen lite då och då under dagen för att få ner din ångest-och stressnivå.