Schematerapi

Schematerapi är en form av KBT som används framförallt vid djupare personlighets- och relationsproblematik. Amerikanen Jeffrey Young arbetade på 1970- och 1980-talet tillsammans med Aaron T Beck. Young upptäckte att traditionell KBT inte riktigt fungerade för personer med djupare personlighets- och relationsproblematik och utifrån detta utvecklade han schematerapi. Schematerapi har inslag av bl a anknytningsteori, gestaltterapi, KBT och psykodynamisk teori.

Young har arbetat fram olika scheman samt olika modes som kan vara problematiska för oss själva, i relation till andra och till livet i stort. För att få fram scheman och/eller modes som är problematiska för oss fyller vi i formulär. Vi kartlägger hur det har sett ut tidigare i livet och arbetar parallellt med situationer som är problematiska idag.

Young utgår från följande emotionella kärnbehov som alla människor behöver få tillgodosedda på ett tillräckligt bra sätt under barndom och uppväxt:

  • trygg anknytning
  • autonomi/självständighet
  • frihet att uttrycka sina känslor och tillåtelse att vara behövande
  • spontanitet och lekfullhet
  • realistiska gränser och självkontroll.

Vår uppfattning om oss själva och relationer till andra har utvecklats under barndom och uppväxt. Alla barn föds med en viss personlighet och ett visst temperament. Vissa barn är mer irriterade, andra är mer blyga och andra är mer aggressiva. Den individuella sårbarheten med bl a vårt temperament samspelar med våra barndomsupplevelser. Får vi inte våra emotionella kärnbehov bemötta på ett tillräckligt bra sätt under vår uppväxt kan tidiga dysfunktionella scheman utvecklas och ge negativa livsmönster som ständigt upprepas genom livet. När vi växte upp var våra strategier funktionella för att anpassa oss till den miljö vi befann oss i. Men när vi är vuxna kan dessa ställa till med problem för oss, de blir dysfunktionella och kan begränsa oss tanke-, känslo- och beteendemässigt.

För att läka minnen samt att få en förändring av dysfunktionella scheman och modes används;

  • Kognitiva tekniker; För att förstå hur problemen uppstått, hitta alternativa sätt att agera, skapa en inre monolog mellan den sunda vuxna och dysfunktionella modes.
  • Upplevelsebaserade tekniker; T ex visualiseringar som väcker känslor associerade till emotionella kärnbehov (EMS) för att läka dessa känslor samt att möta behov som saknats under barndomen.
  • Beteendetekniker; Har som mål att ersätta dysfunktionella schemadrivna beteenden med sundare beteenden.

Young (2003) har utvecklat 18 olika scheman utifrån barnets emotionella kärnbehov som inte blev bemötta på ett tillräckligt bra sätt:

  • Övergivenhet - instabilitet
  • Misstänksamhet - utnyttjad
  • Emotionell deprivation
  • Oduglighet - skam
  • Social isolering - utanförskap
  • Beroende - inkompetens
  • Sårbarhet - katastrofföreställningar
  • Sammanflätad - outvecklad självständighet
  • Misslyckad
  • Berättigande - grandiositet
  • Bristande självkontroll och självdisciplin
  • Underkastelse (till lags med andras behov)
  • Självuppoffring (självuppoffrande inför andras behov),
  • Sökande av andras bekräftelse och godkännande
  • Negativism/pessimism
  • Emotionell inhibering och överkontrollerad
  • Obevekliga normer/hyperkritisk
  • Straffande

Vi uppfattar våra scheman som sanningar och negativa erfarenheter vi fick som barn länkas in i vårt vuxna liv. Vi kan t ex känna oss dragna till händelser och personer som triggar igång något schema och det känns tryggt trots att det är negativt för oss. Våra scheman är inte alltid aktiva utan när det är lugnt och tryggt i livet kan de vara mer eller mindre vilande men bli aktiva om vi utsätts för alltför stora påfrestningar. En aktivering av scheman är som att trycka på en känsloknapp och vi agerar dysfunktionellt och ofta med stark affekt utan att förstå varför.

Copingstil

Vi kan reagera på olika sätt när våra scheman triggas igång;
- Undvikande copingstil; Vi försöker att agera så att schemat inte aktiveras och undviker situationer som kan trigga igång det. Genom att t ex arbeta för mycket, använda alkohol, droger, sex eller tvångsmässig träning kan vi undvika att komma i kontakt med våra scheman.  
- Överkompenserande copingstil; Vi går till motanfall och slåss mot schemat genom att göra tvärtemot det schemat står för och detta blir ett sätt att fly från känslor av sårbarhet och hjälplöshet.
- Kapitulerande copingstil; Vi kapitulerar inför schemat och är i kontakt med de känslor som schemat ger. Detta innebär ett vi accepterar schemat som sant vilket gör att barndomens upplevelser fortsätter att upplevas.

När samma schema eller scheman triggas igång kan vi i samma situation eller vid olika tillfällen ha olika copingstilar och växla mellan dem. Vår copingstil utvecklades när vi var barn. Det var då vårt bästa sätt att få det vi behövde, dvs de blev överlevnadsstrategier för oss och var funktionella under barndom och uppväxt. Att fortsätta med samma strategier som vuxen ställer ofta till med problem för oss och blir dysfunktionella.


Modes

Vi kan reagera med ett eller flera scheman i samma situation.  Modes kan ses som olika sidor av vår personlighet och används framförallt när flera olika scheman är aktiverade samtidigt i en specifik situation.

Modes är indelade i huvudgrupper och med olika undergrupper;

Barnmodes är medfödda och naturliga. Villkoren under barnens första tid kan undertrycka eller förstärka dem men alla människor är födda med förmågan att uttrycka dessa;

  • Sårbara barnet
  • Arga barnet
  • Impulsiva och odisciplinerade barnet
  • Lyckliga barnet
  • Spontana och njutningssökande barnet

Copingmodes är barnets försök att anpassa sig till en omgivning där barnets emotionella behov inte blev bemötta och dessa modes var funktionella när vi var barn men blir dysfunktionella när vi som vuxna fortsätter med samma strategier;

  • Följsam kapitulering
  • Avstängda beskyddaren
  • Aggressions mode
  • Kontrollerande eller manipulativt mode
  • Berättigad och självgod
  • Godkännande och uppmärksamhetssökande.

Internaliserande förälder modes; Gör som sina föräldrar och behandlar sig själv som föräldrarna gjorde samt tänker, känner och agerar som dem;

  • Bestraffande föräldern
  • Krävande föräldern
  • Hämmande föräldern
  • Pessimistisk och oroade föräldern
  • Eftergivna och tillåtande föräldern.

Sund vuxen modes är den välfungerande delen av oss själva som ska tillfredställa vårt eget inre lilla barns känslomässiga behov. Den sunda vuxna ska;

  • Visa acceptans
  • Ge omsorg och skydda det sårbara barnet
  • Sätta gränser för det arga och det impulsiva/odisciplinerade barnet
  • Bekämpa eller göra om dysfunktionella coping- och föräldramodes.