Stress

Stress är ett naturligt fenomen som i alla tider har skyddat oss människor från fara. Vår biologi är skapad för jägar- och samlarsamhället med växlingen mellan aktivitet och längre stunder av vila. Vi har fortfarande samma biologiska system som våra förfäder och det har hjälpt oss att överleva som art men är oerhört otidsenligt i vår snabba högteknologiska tid. Det var viktigt för våra förfäder att snabbt och utan att tänka reagera på minsta fara eller hot och blixtsnabbt mobilisera sina psykiska och fysiska krafter. Detta är fortfarande viktigt men idag är hoten mer av psykisk än fysisk natur. Det hjälper inte längre med muskelstyrka för att försvara sig.  

Vårt samhälle har genomgått en stor omställning från industrisamhälle till informations- och tjänstesamhälle. Vi lever i en brytningstid som ställer stora krav på vår anpassningsförmåga. Somliga klarar kraven utan problem medan andra drabbas av anpassningssjukdomar när kraven blir för stora. Samhället präglas av ständig förändring, ett oerhört snabbt tempo och ett enormt informationsflöde. Vi har ett globalt samhälle med aktivitet dygnet runt sju dagar i veckan. En följd av dagens snabba förändringar är en ständig upplevelse av tidspress som är påfrestande för hälsan och för med sig en mängd negativa psykiska, fysiska och sociala konsekvenser.

Stresskänslighet handlar om våra individuella resurser att hantera livet. Vår individuella tolkning av olika situationer gör oss mer eller mindre stresskänsliga. Det som upplevs som mycket stressande för en person kan uppfattas som stimulerande för en annan och vara helt likgiltigt för den tredje. Förmågan att handskas med påfrestningar beror på personlighet, temperament och synen på livet. Ogynnsamma uppväxtförhållanden kan leda till ökad sårbarhet för stress. Vi kan sakna en grundläggande självkänsla pga att vuxna på olika sätt inte har varit tillgängliga för oss under barndomen. Föräldrarna kan ha varit sjuka, missbrukare, arbetat mycket och inte haft tid med barnen eller försvunnit ur deras liv. Exempel på tidiga smärtsamma erfarenheter är avvisande, övergrepp, brist på beröm, att känna sig udda, bestraffning eller att vi inte har levt upp till våra föräldrarnas krav.

Perski skriver i sin bok Ur balans (2006) att de som söker Karolinska institutets stressmottagning är 70 %  kvinnor. Stressmottagningen har undersökt om deras patienters personlighet skiljer sig från en normalpopulation. De fann att stressmottagningens patienter bl a har tendens till perfektionism. I intervjuer med unga kvinnliga patienter har de sett att 35-åriga kvinnor under tjugo år har levt med de krav som "duktig flickasyndromet" ger. De har hjälpt andra men glömt bort sina egna behov. Detta är en kvinnlig väg till stressproblem medan den manliga vägen är typ-A beteende.

För en extrem typ A-person är livet en ständig kamp och strävan efter att uppnå eller uträtta mer och mer på allt kortare tid. De är tävlingsinriktade, otåliga, misstänksamma och lever under ständig tidspress. Detta gör att de har svårt att slappna av, vila och återhämta sig. Många tror att de är oumbärliga på arbetet, sjukskriver sig inte när de är sjuka, tar endast ut lite semester och är ständigt aktiverade vilket kan leda till kronisk stress samt stor risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Begreppet stress myntades av den ungersk-kanadensiska forskaren Hans Seyle som var verksam i Kanada på 1940-talet. Hans forskning visade hur negativa händelser som t ex livskatastrofer, olyckshändelser, långa arbetsdagar och för stort ansvar kan leda till hälsoproblem. På 1920-talet inledde den amerikanska fysiologen Walter B Cannon forskning kring stress samt stressreaktioner och myntade begreppet kamp- eller flyktreaktion.

Kamp- och flyktreaktionen

Vi människor har en fantastisk förmåga att kunna varva upp både fysiskt och psykiskt när vi behöver extra krafter och återställa balansen när uppladdningen inte längre behövs. För att göra en bra prestation behöver vi mobilisera energi och detta kräver en uppvarvning av de fysiologiska stressmekanismerna.

I mellanhjärnan bakom ögonen sitter amygdala som är centrum för emotionsstyrda reaktioner framförallt vad gäller känslor av hot, rädsla eller fara. Den får ständig information från våra sinnen om det som pågår i vår närhet och bearbetar blixtsnabbt inkomna data samt urskiljer bilder, ljud, lukter eller smaker som tidigare varit associerade med något farligt. Det mesta vi upplever i livet, speciellt upplevelser av något farofyllt lämnar spår i amygdala. På stenåldern var de olika faror vi mötte främst fysiska och systemet var säkert väldigt effektivt. Men i vårt moderna samhälle med ständiga förändringar och nya situationer blir vi främst utsatta för psykologiska hot som kan belasta amygdala hårt och leda till falskt alarm.

Vid upplevelser av fara eller hot aktiverar amygdala autonoma nervsystemet som är kopplat till de flesta av våra organ och det kan inte styras viljemässigt utan utlöses reflexmässigt när vi t ex rodnar eller svettas. Det autonoma nervsystemet består av sympatiska och parasympatiska nervsystemen som samspelar, reglerar och samordnar viktiga processer som t ex andning, matsmältning, kroppstemperatur och blodtryck. Sympatiska nervsystemet styr kroppens energimobilisering och kan enkelt beskrivas som gasen i en bil medan parasympatiska nervsystemet är bromsen som sköter om hushållande aktiviteter som vila, sömn, reparation och matsmältning. Det sympatiska nervsystemet ökar puls, blodtryck och andningsfrekvens medan den parasympatiska delen minskar dem och målet är att bevara ett tillstånd av balans.

Det sympatiska nervsystemet slås på vid stress och förgrenar sig till i princip varje organ, vartenda blodkärl och varenda svettkörtel i kroppen. När vi måste reagera snabbt på en utmaning eller ett hot sätts sympatiska nervsystemet i full beredskap och stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol strömmar ut i blodomloppet. Vi blir beredda för handling och kamp- och flyktreaktionen aktiveras.

Parasympatiska nervsystemet stimulerar hormoner som tillvaratar kroppens resurser, stimulerar kroppens återuppbyggnad och återväxt. Det kan även stänga av oss vid akut fara så att vi svimmar. När vi vilar, smälter maten och tar det lugnt är det aktivt. De delar av hjärnan som aktiverar det sympatiska systemet stänger samtidigt av det parasympatiska nervsystemet vid krissituationer. Vid maximal kroppslig uppvarvning använder kroppen alla samlade resurser. Kroppens gaspådrag är gjort för kortvarig maximal mobilisering av våra inre resurser. När hotet är undanröjt är vi trötta, behöver vila och återhämtning och kroppen behöver bygga upp förråden av bränslet socker och fett till nästa gång vi behöver extra energi.

Om kamp- och flyktreaktioner och olika kroppsliga reaktioner ständigt är aktiverade kan det på sikt ge allvarliga hälsoproblem och stressrelaterade sjukdomar. En obalans i kroppen mellan gaspådrag och bromssystem där kroppen misslyckas att stänga av gasen ger en ständig aktivering av kroppen som går på högvarv. Att leva som om vi ständigt är redo för att slåss eller fly kan leda till irritation, ångest, rastlöshet, aggressivitet, yrsel, sömnlöshet, trötthet, apati, depression, minnes- och koncentrationssvårigheter, smärtor i muskler samt magbesvär. Vi kan få ett stort behov av tröst vilket ofta leder till ökad konsumtion av sötsaker, fet mat, alkohol, droger samt lugnande medicin. Många vill isolera sig och begränsa sina sociala kontakter. De flesta uppfattar dessa varningar och försöker ta sig ur stressituationen för att återställa balansen. Aktiveras kamp- och flyktreaktionen för ofta blir kroppen kroniskt utsatt för stresshormoner och kan ge oss skador, speciellt i form av hjärt- och kärlsjukdomar. Vid kronisk stress behöver vi allt färre stimuli för att alarmet ska utlösas och det räcker med ganska små hot eller utmaningar för att den stresspiral vi är inne i ska förstärkas.

Stressreaktioner

Idag står vi sällan inför livshotande situationer utan för psykiska och sociala hot. Oftast är det våra tankar om det som sker och oro inför framtiden som utlöser våra stressreaktioner. Verkliga och inbillade hot ger samma reaktioner och framkallar samma reaktioner i kroppen vilket gör att kroppen utsätts för alarmtillstånd för situationer som aldrig inträffar.

Vid stressreaktioner minskar den parasympatiska aktiviteten medan den sympatiska delen ökar. Uttryckt i biltermer släpper vi bromsen och trycker gasen i botten. Gaspådraget förbereder kroppen för en mycket krävande prestation, dvs att slåss eller springa för livet. Vi blir energiska, alerta och motståndskraftiga mot smärta, trötthet, kyla, hunger, infektioner och annat som kan hindra oss från att prestera maximalt i en katastrofsituation. För att våra chanser att överleva ska maximeras ändras funktionen hos de flesta av våra organ:

• Sinnena skärps så att vi lättare ska upptäcka fara eller flyktväg. Pupillerna vidgas så att vi lättare kan upptäcka angripare och hörseln skärps för att vi ska uppfatta minsta lilla ljud.
• Vi andas häftigare och luftrören utvidgas för att förse kroppen med ökad mängd syre.
• Ökning av puls och blodtryck för att blodet ska transporteras snabbare genom blodbanan för att öka syresättningen i kroppen.
• Vidgning och sammandragning av blodkärlen som dirigerar blodet från områden där det inte behövs till armar och ben så vi kan slåss eller springa fort.
• Ämnesomsättningen ökar och vi förses med nödvändigt bränsle genom att lagring av bränsle för framtida behov avbryts samt att depåer töms för att ge oss maximal styrka.
• Blodets koaguleringsförmåga ökar för att förebygga blodförlust vid eventuell skada.

Stressorer

De faktorer, händelser och situationer som orsakar stress kallas stressorer. De kan utgöras av
t ex relationsproblem, separation, skilsmässa, sömnbrist, för stor arbetsbörda, höga egna krav, perfektionism, omorganisationer, arbetslöshet eller ekonomiska problem. Allt som vi uppfattar som hotfullt eller utmanande kan ses som stressorer. Stressymtom signalerar att vi är utsatta för alltför hög press och behöver varva ner. De symtom som kan tyda på att vi är utsatta för långvarig stress kan vara hjärtklappning, andnöd, yrsel, spändhet och värk i muskler, magproblem, huvudvärk, onormal oro, irritation, ångest, nedstämdhet, lättrördhet, sömn- minnes och koncentrationssvårigheter, rastlöshet, handlingsförlamning, vilja att isolera sig samt ökad användning av fett, socker, alkohol, droger och nikotin.